Satt och gluttade lite över nätet på det där med kosttillskott med vitaminer och liknande och trillade ofrivilligt in på spåret med BMI - fråga mig inte hur det gick till, men ett plus ett blir två. I alla fall så kom jag och tänka på hur mycket mitt BMI har förändrats under årens gång. Helt sjukt egentligen..
Som liten - eller, under grundskolan - var jag kraftigt överviktig och hade ett BMI på ungefär 27. Om man är normalviktig har man ett BMI mellan 20 och 25 ungefär..Två, till tre år senare hade mitt BMI sjunkit till 16.6, ovh det sjukaste var att jag fortfarande såg mig själv som överviktig. Helt jävla galet. Inte konstigt att min kropp slutade utvecklas förtidigt.. det där med mat och träning kan verkligen bli farligt.. Såg i alla fall till min belåtenhet att jag nu, efter att ha tappat ett par kilo efter julen är nere på 21.5. Alltså totalt normalviktig.
Jag känner mig faktikst hyfsat nöjd med min kropp som den är nu. Om man bortser från brösten. Mitt mål nu framöver - eller, så fort jag blivit helt frisk så jag kan starta ens.. - är att minska min fettprocent med ett par procent och hålla kvar samma BMI. Tror att det kan ge mig större självkänsla, och att jag till sommaren kan säga att jag är helt nöjd med hur jag ser ut. För att kunna titta på mig själv i spegeln och tycka om det jag ser fullt ut har jag strävat efter hela livet - även då jag hade ett BMI på 16.6.
Från att vara fet - till för smal - tillbaka till övervikt och sedan vidare till normalvikt inom ett lopp av ett par år. Helt sjukt. Nu är det dock att styrka kroppen i sig själv som gäller. Tänker bli en frisk och pigg 90 på utförskidor, så det så.
PUSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar