Jag har kommit fram till att jag tänker för mycket, alltså inte på relevanta saker egentligen. Bara som sånt som, varför existerar man egentligen och tänk om man vore en annan människa, hur hade livet sett ut då? och så vidare. Sen, om jag ska fortsätta att prata filosofi lite till så är det ju passande att man håller på att gå in i väggen igen. Den minsta lilla småsak får min sytrådstjocka själ att brytas sönder. Som att mopeden inte vill starta när man kommer hem efter en lång dag i skolan. Då bryter jag ihopa totalt. Eller som när det inte riktigt går som tänk hemma, att man kanske tjabbar lite eller så, då bryter jag ihopa igen. Märkligt faktiskt. Jag menar, jag är ju knappast den i världen som har det sämst? Jag har egentligen allt (men bara pappa halvt eftersom vi har tappat kontakten); en bra familj och hem där det finns mat på bordet och öppen tillgivenhet, en underbar pojkvän som gör ett fantastiskt jobb som pojkvän, otroliga vänner som alltid ställer upp. Endå fattas det något i mig.. Det kan förmodligen bara vara en sak eftersom jag har allt annat och det är; mig själv.
Kom hem igen älskling!
HUGS & KISSES
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar