Varför släpper inte det förflutna sitt grepp,
om min tillvaro,
mitt hjärta
själ och liv?
Varför är det så svårt att gå vidare,
leva på nytt,
glädjas,
åt det små stunderna i livet?
Varför är jag fortfarande splittrad,
sprucken,
förlorad,
vilsen i mig själv?
Är det så,
att jag inte har befogenhet att,
älska och få älskas vilkorslöst,
och äkta?
Jag vill kunna känna det,
uppleva det,
äkta ämsesidig kärlek,
men jag vet inte om jag vågar igen.
Jag vill inte bli krossad igen,
förstörd,
vilsen och förlorad,
men jag tycker ju om dig.
Om jag vågar,
om jag låter det ske.
Lovar du ta hand om mitt hjärta då?
,♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar