Ibland tar luften bara slut.
Man drar efter andan,
men luften är som full av amoniak.
Ibland tar luften bara slut.
Man rosslar och hostar,
för luften fräter upp luftstrupen.
Ibland tar luften bara slut.
Man håller andan,
och hoppas att det ska sluta göra ont.
Man håller andan, önskar att allt bara kunde ta slut.
Vara över. Sluta göra ont.
För,
ibland tar luften bara.. slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar