Vad finns det kvar att ge när själen är bruten?
När insidan är som pulveriserad, med enbart stofft från gårdagens hopp, ljus och lycka.
Där alla väggar är täckta med sot av någon inre glöd som innan brann så starkt.
Vägen till att finna sig själv tar nog aldrig slut. Har ingen början, ingen mitt, inget slut.
Man hittar kanske aldrig sig själv helt. Och det väcker i alla fall min nyfikenhet.
Kanske finns det mer än man tror? Kanske är man mer än man tror?
Men, vad finns kvar att ge när själen är bruten?
Mitt svar är: allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar