Varför måste verkligheten alltid hinna ikapp? Jag som hade det så bra i min bubbla. Ingenting kunde störa mig, ingenting kunde såra. Men så hann verkligheten ikapp. Spräckte min bubbla och fick mig att falla handlöst flera meter. Med facit i hand är det otroligt att jag ens överlevde. Eller, överlevde. Andas gör jag i alla fall, men leva har jag för en stund glömt bort hur man gör.
Verkligheten är en verklighet jag inte just nu vill kännas vid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar