Sidor

mars 07, 2012

osammanhängande, precis som jag

Allting oklart. Ingeting färdigt, bara halvklart. Som solen, som lampan i fönstret - lyser med sin frånvaro. Blir sådär fundersam igen.

Vad gör man när man inte vet, men inte vill veta heller? Vad vill jag? Ingenting för fan. Och naturligtvis alldeles för mycket också.

Samma sak om man borde... man borde kanske, men orkar inte. Eller så borde man inte, och kanske inte orkar ändå. Då skiter man i det.,....eller?

Skulle kanske sluta bry sig.? Överhuvudtaget alltså?.. men hur många gånger har man inte provat det liksom. Jo, för många gånger. Det slår ändå bara tillbaka på dig själv. Är det lönt då? Får du samma tillbaka som du ger? - Nej. Inte alltid. Och inte ibland iheller. Någongång då och då, om du tjatar tillräckligt.

Varför då undra? Fundera? Tänka? ... Låt oss då istället bli så som det läggs fram till oss på silverfat - robotar. Nog fan hade det varit lättare att hålla tankar och känslor i styr då?.. men det finns saker som är så starka att de kan beröra ett hjärta av sten. Kanske.. om man fortsätter sträva.


Inga kommentarer: