livet då livet nu

Är det nu man kan säga att man nästan ångrar att man började högskolan? Har gjort ett litet avbrott i pluggandet, somnade i boken. Jag ligger efter, men jag orkar inte mer just nu. Jag vill tränaaaa. Och jag får lite spel på att jag förmodligen inte kommer att hinna det idag utan får skjuta på det till imorgon. Hej ångest.

Egentligen har jag ingen anledning alls att klaga. Det är bara att bita ihop och se glad ut och ta sig för dem två böckerna som i princip ska vara utlästa tills på onsdag. Hejaheja. Jag hoppas över hela mitt hjärta att jag hinner klart detta, speciellt som att jag behöver det inför grupparbetet som börjat nu. Åh. Jag vill sova. Och träna. Knappt distraherad? Kanske ska träna i alla fall en liten stund så jag kan sluta tänka på det.. Koncentrerar mig egentligen bäst efter jag tränat och duschat. Men vafan. ÅH. Orkar inteeee.

Funderar skarpast på att byta bloggadress nu. Känns inte värt att vara här där allting är i stort sett anonymt.. Missförstå mig inte, jag kommer inte att lägga ut hela mitt liv ändå, men via devote.se ex är det lättare att hitta, följa och kommentera både på andras och att de kan göra det på ens egen. Här vet ingen att jag finns, typ hahaha. Och ändå har jag hållit på i tre år. Usch. Haha kommer ihåg de första inläggen man skrev. Övervägde i timmar om jag verkligen skulle publicera och nu tänker jag inte ens på att läsa igenom det jag skrivit en gång till innan jag publicerar. Sjukt ändå.

Nu när jag ändå håller på och vara nostalgisk kan jag slänga in en bild från när bloggen kom till. Jag var 15 år och hade precis börjat gymnasiet. Vilken tid.. Hade gett mycket för att få göra om det igen. Livet är bäst som liten. Och det är ju sjukt vad liten man var egentligen....

Jag känner inte ens igen mig.. Liten kritblond tjej som trodde hon var så stor i världen, fast hon knappt visste ut eller in hahah. Konstigt nog störde det mig inte alls. Jag var jag, och jag trivdes med mig som jag var just då.

Men blondin tänker jag aldrig bli igen dock. haha.

PUSS