ett småkryps liv

Vädret är underbart idag. Har varit ute hela dagen och jobbat med att rensa ogräs och sedan ligga i solen med tredjedelen av historien om Ayla i nävarna. Praktiskt taget har det varit en bra dag. OM man bortser från att jag fick ett hysteriskt utbrott när en spindel kom krypande och ville hälsa när jag rensade ogräs. Det slutade med ett nervsammanbrott och att jag helt enkelt gav upp. Äckliga småkryp. Varför finns de egentligen? Jag hatar dem över hela mitt hjärta med förstår inte egentligen varför jag är så rädd för dem. De är mindre än mig och kan inte göra mig illa.... - förutom psykiskt då. Folk säger att man ska möta det man är rädd för att vänja sig vid det, men det så fort jag kommer i närheten av småkryp blir jag kallsvettig och det känns som att jag ska kräkas. Jag hatar den känslan. Det får mig att känna mig så ynklig.

Men är man rädd för någonting så är man....