i mitt hjärta

Jag tror att detta kommer att ta tid,
lång plågsam tid,
en evighet,
för mig att gå vidare.
Att glömma Dig.
Borde inte tänka på det alls kanske,
borde kanske bara
"gå vidare" som det så vackert heter,
men det går inte.
Det bär mig emot,
trots att jag vet,
det inte finns någonting kvar.
Jag är för duktig för mitt eget bästa
på att hålla mig kvar i det förgångna.
För duktig på att drömma,
glömma att leva nu.

Men det går inte att radera.
Jag vill inte radera.
Du,
är en del av mitt hjärta.
Liksom D.
Jag kan ju inte gärna bara bryta loss delar av mitt hjärta,
min själ,
och bara försumma det.
Det hade kanska varit det bästa egentligen.
Men jag kan inte.
Jag fortsätter att desperat klammra mig fast vid de minnen jag har.
Totalt obenägen att släppa de delarna av mitt hjärta,
av mig.


En gång en del mitt liv, föralltid en del av mig.
I mina drömmar lever minnena kvar.