THE CLUB CAN'T EVEN HANDLE ME RIGHT NOW!

nej tack till rasism

Men hallå? Sverigedemokraterna inne i riksdagen? VAD FAN HÄNDE?!

Nu blir jag förbannad på riktigt. Vad lever vi i för jävla nassesamhälle? Come on! Hur fan lyckades ett främmlingsfientligt parti tråkla sig in i riksdagen?

Det gör mig minst sagt äcklad. Fy fan.

Rasister!

dagens inlandsproblem

Jag har nu nääästan allt till en komplett partyoufit inför kräkers. Klänningen är superb (svart, tight och med skinndetaljer), strumpebyxor inhandlade, naglarna fixade, håret färgat. Nu återstår bara det viktigtaste - SKORNA. Jag vill ha skorna från Nelly.com. Men inte kan jag handla från nätet än, nej. Gud hjälpe mig.

VARFÖR?

EY grandma!

Nej men om man skulle ta och färga håret? Min hårfärg just nu är så grymt tråkig. Typ, en blandning av grått och mörkblond? Grymt ugly... Så, drar på min plasthandskar och så sätter jag igång (ja, jag ska göra det på mig själv. Önska mig lycka till, hehe)

colour

Ingen gråskala tack.

Svart på vitt ska det vara!

dock, Du är min färgklick!

Cleaning up my closet

perfekt för mig

Hur kan man egentligen säga att någonting är perfekt?

Kanske är det så att egentligen är inget perfekt. Ingeting är fulländat. Bara mer eller mindre helt. Sammansvetsat. Eller så handlar det bara om uppfattning. Man kan uppfatta och tycka att någonting är perfekt för en. Japp. Så måste det vara.

För mig är du perfekt.

furrrrrrrrrr

Senaste inköp. Pälsmössa a H&M! Jag gillar den helmycket, men mamma höll på att kräkas när hon fick syn på den, hehe...

fan

Idag är en sån dag som jag vill skrika rakt ut. Jag vill skrika fram vad jag egentligen tänker. Men jag vet inte var jag ska börja.

Jag älskar dig. Mer och mer för varje dag som går. Men det avstånd som alltid uppkommer så fort det blir måndag gör mig så ledsen. Jag kan inte rå för det.

Jag önskar bara att vi kunde träffas, lite mer än vad vi gör.

För det är med dig jag verkligen lever.

Om det är fler som...

... älskar att åka motorcykel, sträck upp händerna!

Helgen var en tia. Minst. Den tillbringades i mosten, @ mosten mc - raceday. Fredagen, lördagen och sändagen var fylld med dragracing, motorcykelåkande, god mat, smarrig dricka, tervliga människor, kalla/varma tält, ytterst lite regn, massor med skinnjackor och så klart - bra musik!

Jag är lite såld på det där med mc... Vill bannemig med ha en HD, hehe!

Vacker utsikt minst sagt

Min underbaring. Tuffingen!

Hojjarna samlade.

Längtar riktigt mycket till nästa gång det bär att på mc-träff!

HUGS & KISSES

Livet är så skört,

helt plötsligt,

blir det förstört.

?

Varför heter det att leva livet när man inte får? Varför ska man ta vara på var dag som om det vore den sista, när man inte kan göra det helt och fullt ut? Varför ska det alltid finnas någonting som hindrar en? Varför dras man tillbaka hela tiden? För att passa in? Eller för att vara vara duktig och stanna på rätt sida om "okej-gränsen"? Och vad är föresten "okej-gränsen"? Finns det någonting som är mer eller mindre okej alltid? Om man nu ska leva så ska man få göra det helt och fullt ut, eller hur? Vad är meningen med livet då? Att hålla sig vid liv? Eller att bara finnas till? Eftersom att det inte går att leva varje dag som att det var den sista?

Vad är då livets mening?

13 månader.

13 fantastiska månader,

tillsammans med den jag älskar.

U.n.d.e.r.b.a.r.t

tänk om

Tänk om det helt plötsligt bara skulle vara över. Tänk om man helt plötsligt låg på dödsbädden och kollade tillbaka på sitt liv. Hade man varit nöjd? Hade man ångrat något? Är det någonting man hade saknat?

Jag tror det.

Därför är det viktigt att leva! Nu. Imorgon. Och föralltid!

jag döööööööööör

Vilken vecka detta kommer bli. Hugedamig. Redan nu känner jag mig som en avdankad trasa som till och med luktar illa... *suck* och sedan var det en stor besvikelse på min sista lektion. Jag hade valt att ha scenisk gestaltning (typ teater) som min hundrapoängskurs detta året. Men herregud. Haha, jag kände mig verkligen inte hemma där... Synd egentligen. För jag gillar att spela teater. Jag hade till och med fått för mig ett tag att det vara det jag skulle syssla med sen. Men nej. Usch...

Förövrigt hungrar jag ihjäl. Och jag menar det. Har bara hunnit med ett äpple på hela dagen. Jag dör lite. Döööööööööör.......... haha. Men nu ska jag kolla närme i köket om det blir någon middag eller inte, hehe... ;)


HUGS & KISSES

Fy fan... ibland undrar jag varför gud skapade en kvinnoförbannelse som drabbar dem varje månad? Det blir bara värre och värre för varje gång...

Är detta är prövning mot mig gud?! I så fall, jag har fattat peaken, ge dig nu för fan!

♥

Jag tycker om dig så galet mycket. Det känn så tomt när du inte är hos mig. Det gör lite ont att tänka på att jag inte kan krama dig nu. Och att stå ut till helgen vet jag kommer att ta knäcken på mig. Jag håller på att dö redan nu och du har varit borta i typ 8 timmar?.. Du är helt enkelt den jag vill spendera min tid med... ♥

back to buiness

Första dagen i skolan idag. Första dagen på det sista läsåret på gymnasiet. FAN vad jag har blivit gammal egentligen..? Känner mig fortfarande som en liten sparvell på 15 bast... Tiden går verkligen fort. Jag hoppas att detta året flyger iväg.

Annars är det lugnt. För lugnt. Här finns ingen Stoffe som tjivas... :'(


HUGS & KISSES

perfektion

Jag trodde aldrig att jag skulle erkänna det själv. Inte för mig själv. Jag fungerar inte så. Men, jag har kommit till insikt. Det jag gör är fel. Det jag gör mot mig själv är fel. Jag trycker ner mig själv i gyttjan och skrattar åt mig själv när jag kämpar för att ta mig upp därifrån igen. Jag är mitt egna fängelse där jag låser in mig själv. Ler för att visa hur ont det egentligen gör. Skrattar för att bedöva smärtan. Det kan tänkas låta patetiskt. Dumt. Fel. Kanske till och med äckligt. Inte vet jag. Det enda jag vet är att det är förjävligt att inte enns känna sig själv. Jag vet inte vem jag är. Inte vad jag ska bli när jag blir stor. Jag ser inte det. Men jag ser massor med fel som jag gör mot mig själv. Jag fördömmer mig själv- även om jag är väl medveten om att det är idiotiskt.

Det jag känner är så komplext. Svårt att sätta fingret på. Vet inte om jag någonsin kommer kunna släppa det förgångna helt. Jag tror inte det. Det är en del av mig som jag måste jobba med. Jag måste tro mer. Hoppas mer. Kanske våga mer också.

För mig räcker det inte med bara att "duga". För mig känns det som att det inte är tillräckligt alls. Att det bara är ok. Inget mer. Och det suger. Jag vill vara bäst. Perfekt. Endast då kan jag säga till mig själv, att jag duger. Men att vara perfekt är inte så jävla lätt. Inte någonstans om jag ska vara helt ärlig. Jag har kämpat för att bli perfekt under hela mitt liv, och jag lär förmodligen fortsätta mer det- även om jag vet att ingen är perfekt i allas ögon. Inte enns mina egna.

Det är fredagen den 13 idag.

BAD LUCK?